Grattis till mig.

Jag kan aaallting!

Gårdagen spenderades mestadels ute. Det kändes som en bra idé.
Att slippa sitta inne och grubbla/svära/få ångest över allt man borde, men inte orkar/tankar man inte orkar tänka och allt det där ni vet.

Självklart är det ju även hur bra som helst för Liten med massa luft.
Dessutom träffade vi Moa och hennes pappa och gick och tog en kaffe på Eklövet för att sedan följa med dom hem och fortsätta lekandet där.
Det är skönt att det finns lite barn i samma ålder runt i kring.

Snart bär det av till Std. Ett par dagar i hemstaden med mamma och lite lugn och ro.
Dessutom skall min mamma faktiskt kidnappa mitt barn… eller ja, ivf köra mig till tåget på lördagen och sedan köra hem mitt barn på söndagen.
Nej, det var inte mitt förslag men jo, jag tackar och tar emot för lite avlastning. Man blir faktiskt en bättre mamma vill jag tro om man inte är helt slut i skallen jämt.
Eller ja, Jag blir i alla fall det!

Nu:
Musik, kaffe och väntan på att liten skall vakna.
Jag kanske borde klä på mig sålänge? Hänga tvätt? Plocka?
Näääe… för jag vill inte. Så det så!

Förövrigt fick jag alla rätt på provet jag skrev i fredags. Socialt Behandlingsarbete. 30/30.
Grattis till mig.